En två dagar ny relation och föremål för oändligt mycket uppmärksamhet och kärlek. Jag vet att jag bara har inhandlat en produkt, men det känns som att jag nyförälskad har inlett ett mycket intimt förhållande med en spännande bekantskap som måste utforskas och ömt smekas närhelst det finns tid. Skönheten äger en mångfald av goda egenskaper och följer mig troget överallt - i eller under mina kläder, när jag sover, in på toaletten. Inte ens min man står mig så nära.
Det här låter sjukt.
Jag föddes under tidigt 70-tal. Hemma på hallbyrån på Gruvfogdegatan i Kiruna stod en tung grå pjäs med snurrskiva och den stoppade man in pekfingret i när man skulle tacka moster i Överkalix för julklappen. Ville man veta något om världen fick man titta på Rapport kl 19:30, lyssna på radio, slå upp det i Bra Böckers gröna band eller fråga fröken. Var man ute i blåbärsskogen eller i slalombacken kunde man inte kontaktas förrän man var hemma igen. Framför allt fick man ofta vänta och anpassa sig efter olika omständigheter.
Under mitten av 90-talet skaffade jag en gul Motorola personsökare. En ny värld öppnade sig: Tänk att kunna vara nåbar - inte vid hallbyrån hemma, utan vid bardisken på krogen. Strax efteråt första datorn med tillgång till INTERNET. Med dagens mått mätt tog det en evighet att ladda upp hemsidor till ackompanjemanget av modemets blippande plingplong. Och man väntade snällt.
Idag blir jag galen när jag inte har tillgång till rappt nät som inte laggar. Vi tjafsar om något vid middagsbordet och snabbt måste Dr Google rådfrågas om tvisten ska kunna lösas. Att åka bil vissa partier av väg E:10 känns som ökenvandring i radioskuggan.
Det är frihet, självständighet, kontroll och makt att varje stund hålla världen i sin hand och kunna styra vad man vill veta, vem man vill vara och vilket sammanhang man vill ingå i. Att vara hemma i köket och samtidigt i Dubai eller New York. Det är härligt och just nu har min nya bekantskap flerfaldigt multiplicerat möjligheterna till välbefinnande och bekvämlighet. 4G, galet snabb!
Men, ibland är jag rädd att jag går miste om något annat som skymtar fram strax innan jag drar igång favoritlistan på Spotify då löparskorna snörs på eller när jag sätter mig i soffan och loggar in för ännu ett avsnitt av favoritserien. Jag minns längre stunder av obrutna tankar. Vart tog tystnaden, stillheten och långtråkigheten vägen? Jag vet inte om jag saknar det, men när måste jag idag stå ut med att vänta, anpassa mig och vårda relationen till mig själv? Argumentera mot mina egna monologer utan Dr Googles lösningar på problemen?
En människa som smeker sin nya mobil kanske på djupet håller på att förlora något väsentligt i sin karaktär? Eller håller jag bara på att bli gammal?
Dinosaurie
Är det en samsung jag ser?
SvaraRaderaVad djupt detta inlägg blev, antar att du också fått en släng av den här "internetsjukan" som alla verkar ha! Minns när du inte ens ville bli medlem på facebook haha. Det var en intressant frågeställning dock, definitivt värt att tänka över - vare sig man är gammal eller ung.
SvaraRadera