Jag har alltid gillat löpning. Bland annat för att jag tycker att det är en demokratisk aktivitet. Det är enkelt, fritt, ingen dyr materialsport, alla kan delta. Ta på ett par skor, ut genom dörren och spring - där du befinner dig i världen, på snö, sand, sten eller mossa. Uppförsbacke och motvind känns lika för alla. Pengar eller social bakgrund gör inte en mil kortare än en mil.
Men, jag måste reflektera en stund över min egna utsagor.
Det finns inget område i livet där inte låg självkänsla och sökande efter identitet och tillhörighet kan exploateras ekonomiskt. Vem vill du vara och vad vill du identifiera dig med? Vår konsumtion validerar vår livsstil. Räcker det med att springa för att kalla sig löpare eller måste man också köpa en viss stil?
Fråga:
Vilken summa har Viktoria Björklund varit villig att betala för identiteten som löpare?
Svar:
Ett långpass på över en timme en kylig dag kan jag skumpa omkring med utrustning för ca 15 800 kr (!) fördelat enligt följande som är ungefärligt:
- skor 2000
- löpartajts 600
- tröja av ull 600
- underkläder 300
- strumpor 250
- klocka 3000
- löparsäck med vätskesystem 2000
- mobil och lurar 6000
- buff eller mössa 250
- jacka 500
- handskar 300
Mobilen köptes förstås inte endast till löpning, men jag vill definitivt inte avvara vare sig Spotify eller radio/pod på mina rundor. Bort med mobil/lurar och kvar finns utrusning för 9800 kr. En varmare dag med färre plagg kommer jag kanske ned mot 8000 kr.
Dessa tusenlappar finansierar definitivt min livsstil och identitet som löpare, och de gör mina rundor lättare och roligare, men har de gjort mig till en bättre löpare (vad jag nu menar med det)?
Har det varit nödvändigt att spendera dessa kronor?
Ja.
Och nej.
Ja, jag jag tycker det är värt det och har därför betalat. Och nej, den tillfredsställelse jag får av att kunna springa är knappast avhängig prislappen. Inte heller beror den av kilometertider, antal avverkade mil, placering på tävling eller något annat jag kan skylta med inför mig själv och andra.
Jag springer för att jag tycker om att springa. Det är roligt, skönt och avkopplande. Det är enkelt och fritt: På med skorna, ut genom dörren och spring. Alla som springer är löpare.
Löpning kan vara en demokratisk aktivitet.
Jag ska försöka komma ihåg att inte glömma det.
Vid Jukkasjärvi motionsspår efter en runda.
Kommentarer
Skicka en kommentar