Morgonfrost
Stigningen börjar redan vid ytterdörren med en ganska snäll lutning. Sedan blir banan allt mer kuperad och det börjar vinkla kraftigt uppåt och nedåt i tvär kontrast. Då det brantar på gäller det att fokusera, bita ihop och tömma reserverna. Men i nedförsluten får man sträcka ut, samla kraft och ladda upp. När det äntligen planar värker lårmuskler och vader. Det spränger i bröstet - av syreskuld men framför allt av glädje. Jag har klarat det.
Så länge lungorna fyller bröstet med nya andetag får stegen riktning och kraft. Förbi nästa kurva, en backe bort, några hjärtslag till. I dimma och smog kan man tappa fokus, men så länge blodet cirkulerar syresatt är kompassen inställd på målgång. Kropp och själ klarar ansträngningen - uppåt och nedåt, i med- och motgång.
Livet är som löpningen.
En lagom lång sträcka, varm bris i ryggen, och flackt underlag gör färden lekfull och lätt. I slänten kan det rulla okontrollerat snabbt. Hög fart gör det svårt att väja för hinder. Det kan ta abrupt slut och vill det sig illa är man trasig lång tid framöver.
Dagar då det är som tyngst utvecklas överraskande till de ljuvligaste flygfärder på fjäderlätta sulor. Somliga stigningar suger långsamt musten ur benen på grund av sin monotona oändlighet. Enstaka bergssidor är skarpt karga och klädda med rullsten. Lutningen så elak att man får böja nacken och vända nedåt igen.
Löpningen är mitt andetag oavsett underlag, väderlek och omgivning. Dagsform och syfte avgör graden av nöje och smärta och efteråt är jag alltid ödmjuk och tacksam över att kroppen bär.
Men jag glömmer ibland att andas.
Då krymper först världen av gråväder och suddig sikt. Syrefattig blick gör kartan oskarp. Kompassnålen snurrar opålitligt. Utan mål och riktning blir turen meningslös. Kraft att besegra lutningen saknas och den sköna vilan uteblir. Till slut blir skorna stående i hallen. Jag håller andan.
Att leva är att andas och att finna sin stig mellan stammarna. Livet kräver friskt syre och stadiga steg. Vila är belöningen för arbete, njutning följer på ansträngning, nedförsbacke kräver först stigning uppåt.
Om du inte håller andan behöver du inte frukta berget.
Nattgammal is
Finn din stig
Världen krymper om du håller andan
Kommentarer
Skicka en kommentar